Sol ute
Sol inne
Sol i sinne
Så stod det på en av mormors alla alster. Bonaden hängde brevid dörren i storstugan så man såg den varje gång man gick ut och in.
Då, när jag var liten, tyckte jag det var en fjantig text. Idag, ett antal år senare, så ler jag åt minnet och kan bara konstatera att mormor hade rätt. När solen skiner, lättar även sinnet upp. Allt känns med ens mycket lättare.
Postat i: Aftonbladetblogg, gab
 | Anonymous on Oups! |
 | MadamX on Oups! |
| Sur on Oups! |
 | sjokvist *agnetha* on Oups! |
 | Smilla on Fötter och bikinis |
 | Ellen on Oups! |
 | onth3 on Oups! |
| R on Oups! |
 | iashemlis on Fötter och bikinis |
| R on Fötter och bikinis |
| MadamX on Drama på Stora Varuhuset |
 | uffeviking on Drama på Stora Varuhuset |
 | jh99 on Sänghistorien |
| MadamX on Amen asså… |
| R on Amen asså… |
Inlägg gamla AB-bloggare (öppnas ej i eget fönster) Kommentare gamla AB-bloggare (öppnas ej i eget fönster)
Jag tycker bättre om den än den där det står ”En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj” Den har alltid fått mig att känna mig olustig, speciellt då den alltid suttit på väggen hos äldre människor vars sexliv jag väldigt ogärna föreställer mig.
VA? *skrattar förvånat gott* Den har jag aldrig sett och att se den hos gamlingar – det vore en syn att se
Jaså, du har lyckats missa den? Vilken tur du har.
Rackarns
Stod det inte;
”Sol ute, sol inne. Sol i hjärtat, sol i sinnet”?
jo, det gjorde det. Både på bonaden och på WP men det föll bort i samband med publiceringen. Censur?
Censur? Nej absolut inte, men den blev ju lite ofullständig som du skrev den=) Jag har nämligen två såna hembroderade bonader i min ägo, och dessutom sett den i otaliga hem, men aldrig sett den broderad i din variant.=)
Och om vi byter ämne för ett ögonblick så ser vi att du har halkat ner till 7:e plats. Ny chans i morgon 20.40. Välkommen!
Blääää på dig!
*lipar*
Jag tänker som singellyckligajag att det fattades något i din text. Men den kanske var förkortad, garnet räckte kanske inte. Och mormor hade rätt.
Om det var nåt som mormor hade så var det garn. Jössesanåda… Hon var en riktig härlig handarbeterska, aldrig att man såg henne utan nåt broderi, knyppeldyna, stickor eller nåt annat handarbetsaktigt. Det enda hon inte kunde var att knyta makramé och det var hon alltid lite ledsen över. Å andra sidan behövde hon inte kunna det, hon var så otroligt duktig och produktiv när det gällde alla andra sorters handarbete.
Jag tänkte på det min mamma sa, apropå ett broderi med tre katter som leker med ett garnnystan, en paradhandduk är det väl, som jag har på torpet nu. Det är broderat i enbart blått, av henne. Hon sa att man tog det garn som man hade hemma, inte hade man råd att köpa en massa olika.
Men så roligt med en så duktig handarbeterska! Mamma hade också alltid nåt för händer, men förr sågs det inte alltid med blida ögon, det var inget ”riktigt” arbete, det tog tid från det andra som skulle göras, ansåg en del karlar.
Min mormorsmor var sömmerska, hon fick en symaskin när hon gifte sig 1900, en jättefin Husqvarna, av sin blivande make. Den moderniserades på 1930-talet, dvs man (morfar?) satte dit en påhängsmotor så den gick på elektricitet. Den maskinen funkade ända tills för bara några få år sedan, då lade den av totalt. Inte så konstigt, då hade 5 generationer kvinnor använt den rejält flitigt.
Visst var (är!) det så att man tager vad man haver när det gäller garn. Det ser jag inte minst på de dukar mm som mamma fortfarande producerar på löpande band.
Det där med hantverk har gått som en röd tråd på spinnsidan, men har blivit allt mer blaskigt med tiden. Jag är nog sista generationen handarbeterskor i min familj, ingen av mina döttrar verkar ha anlag, lust och ro att hålla på. Tyvärr, måste jag säga.
Men oj, en elektrisk symaskin redan på 30-talet! Jag undrar när farmor fick el i sitt hus? Inte under sin levnad tror jag, hon dog -67. Jag baxade med mig mammas gamla Husqvarna när jag flyttade hemifrån, det var en sån där trampmaskin där man vände ner symaskinen i ett skåp, mycket praktisk. Jag och syster min hade en elektrisk lånemaskin och den här trampmaskinen när vi sydde våra klänningar, helst en ny för varje tillfälle vi skulle på. Den gick ju finfint att sy raksömmar på och zickzacken fick man ta med den andra. Sen gav maken bort maskinen när jag fick en modern i 25-årspresent. Suck.