Färden ut i det blå med Konsulten påbörjades efter jobbet i onsdags och först nån timme in på torsdagen var vi framme. När det var nån mil kvar så fick jag veta att jag skulle dit ”ungdomar häller ut champagne i vasken” – som om jag vet vart man gör sånt… Det visade sig att han lånat en otroligt fin villa i ett litet fiskesamhälle i Skåne av en kollega.

På torsdagen hade jag behövt ha stövlarna på mig. Vi åkte ut till kända och mäktiga klippor vid havet och jäklar i min låda vad det blåste! Tanken var visst att vi skulle ha gått utmed stranden (med stövlarna på) men det blåste alldeles för mycket. Istället lekte vi bergsgetter och längtade efter vantar. Väl tillbaka till huset fick jag min förklaring till grilloljan. Det skulle grillas – så klart.

Även fredagen ägnades åt bilfärder i kulturens och gourméns anda. Det var också då jag fick veta att ”en aktivitet” var inplanerad från lördag klockan 15. Eftersom jag fått order om att ta med mig bikinis och vi ganska snabbt konstaterat att bada i havet inte var att tänka på så hoppades jag att han hyrt in oss på spa på Lyxiga Hotellet som låg i byn.

Jag hade rätt. Det visade sig att han inte bara ville att vi skulle gå på spa, han hade även bokat spabehandlingar åt oss. Jag fick en omgång av (glöd-)heta stenar och han fick för första gången i sitt liv massage. Kvällen avrundandes med en fantastisk trerättersmiddag med otroligt fina viner på Lyxiga Hotellet. Jag hade då på mig finklänningen.

På söndagen städade vi och sade hejdå till samhället, Skåne och for iväg hemåt. Vi tog det väldigt lugnt, stannade och turistade lite på vägen, och var inte hemma igen förrän det var dags att natta kudden.

Jag är så glad över att kunna göra såna här saker, det var ju precis det jag längtade efter när jag var singel! Att bara kunna ta bilen, åka på småvägar dit näsan pekar, stanna till på intressanta ställen, ta en kopp kaffe på nåt lokalt konditori och Bara Vara.

Änd the resålts are…

Tå be kåntinued

I morgon jobbar jag halvdag (tack Facket för det) och därefter far jag iväg på en resa ut i det blå. Konsulten har bara messat mig och sagt att jag är bortrest onsdag kväll till söndag kväll och det enda jag ska ha med mig är två bikinis, stövlar, en finklänning och grillolja.

När vi närmade oss kassan sa Lillan plötsligt att hon såg min fd sambo, Tuppen, bakom oss. Shit!, tänkte jag, jag vill inte att han ser mig och Konsulten och alla hans barn. Paniken slog ner som en bomb i min mage. Jag skyndade på stegen och gick till en avdelning så långt bort som möjligt från Konsulten. Vad jag tänkte på vet jag inte, jag borde ha tagit mina grejor och skyndat till kassan istället. De låg istället kvar i Konsultens vagn, huller om buller med hans.

Jag tittade bort mot Konsulten och såg att han var nästan precis vid kassorn. Samtidigt såg jag att Tuppen och hans nya sambo snart var ifatt honom. Jag genade med snabba steg fram till Konsulten med Lillan i släptåg, tog honom lite fint men snabbt åt sidan och väste åt honom att han skulle ta mitt kort, betala mina varor. Han tittade förvånat mot mig.

- Tuppen kommer ifatt oss. Jag vill inte träffa honom. Jag vill inte att han ska se mig.

Det var allt jag behövde säga.

- Gå ut före mig, jag betalar dina grejor, svarade Konsulten.

Jag och Lillan smet ut och satte oss bakom ett hörn. Jag höll kassorna under uppsikt, livrädd för att Konsulten och hans barn skulle komma samtidigt som Tuppen och hans anhang mot mig. Mina böner hördes. Jag såg inte nån av dem. Med hjärtat i halsgropen kunde jag konstatera att de gått åt andra hållet.

Så här efteråt så tror jag inte det hade gjort nåt om Tuppen sett mig och Konsulten. Jag ville inte att han skulle se mig och Konsulten, Lillan och hans barn. Varför vet jag inte. Jag har inte en jäkla aning. Just nu känns det bara förbaskat skönt att jag slapp heja på Tuppen och att jag åtminstone kan tro att han inte heller såg oss.

Hela dagen, hela kvällen, längtade jag efter honom. Det kändes precis som i början av vår kärlek. Det var inte lust, kåthet, utan ren och äkta kärlek som slagit till.

Ibland är jag bra konstig ändå.

För övrigt så kan jag meddela att mina kollegor bestämt att det är jag som ska få ligga med vår nya manliga kollega när han väl börjat hos oss. Han vet garanterat redan om det, då Lillemannen (vår nyaste kollega) tidigare jobbat med honom och dessutom umgås privat.

Mitt största problem just nu är därför att hitta på en bra förklaring till Isprinsessan när den nya kollegan tackar nej till jobbet i sista sekund…

Förnuftet envisas med att säga ”Ge dig Madam! Sluta! Lägg av! Inget är som förut, var glad över det du har istället. Det blir inte bättre det du håller på med, så SLUTA NU!!!”

Och varenda jävla gång segrar Förnuftet…

*tömer dregelhinken inför nästa period*

Idag har jag hållit ett föredrag för ett 80-tal okända personer om mitt gamla hjärtebarnsområde, det som jag brann över som specialist men som jag också valt att lämna för att istället bli generalist. Eftersom min arbetssituation är som den är, dvs överjävlig, stressig och skitjobbig, så har jag inte hunnit förbereda mig ett smack. Nu gjorde det inte så mycket. Dels var vi två som var föredragshållare, jag och en kvinna från Den Statliga Myndigheten, och dels var ämnet på basicbasicnivå och på den nivån kan jag prata med förbundna ögon och händerna på ryggen. Typ.

Kvinnan från Den Statliga Myndigheten hade förberett sig Mycket Noga, bland annat med hjälp av sjuttiofjorton powerpointbilder. Jag hade exakt noll stycken såna med mig. Jag hade istället med mig en blyertspenna så vartefter hon pratade om sina bilder så gjorde jag stödanteckningar på ett papper om saker som jag ville berätta om ur mitt perspektiv. Hennes ämne var Hur Den Statliga Myndigheten Arbetar och mitt ämne var Hur Man Kan Arbeta Praktiskt Med Detta.

Och som hon pratade. Och pratade. Och pratade. Allt med en Mycket Entonig Röst, utan punkt, stor bokstav och någon som helst tanke på vilka målgruppen var. Hon berättade exakt i detalj vad Den Statliga Myndigheten gör. Och då menar jag verkligen in i minsta lilla beståndsdel, ända ner på längstneriskrivbordslådannivån.

Men jag fick min hämnd genom att bryta in när jag ansåg att det behövdes. Och resultatet? Tja… När kvinnan pratade så halvsov åhörarna. När jag pratade så piggnade de på sig och kom till och med med lite frågor.

Inte nog med det. När det var dags för tackande och utdelning av föreläsargåvor så sa arrangören till kvinnan (som dessutom talat om att hon arbetat i 25 år på samma bygge) att ”nu vet vi precis allt om hur Den Statliga Myndigheten arbetar” (hörde ni ironin?). Till mig vände hon sig med ett stort leende och sa ”Tack Madam, det märks verkligen att du har en gedigen praktisk kunskap om ett område som du brinner för!”.

Ridå.

*Om inte, så kan jag väl åtminstone få skriva om sånt som jag mår bra om – också.

De hade i sitt gemensamma hem en säng åt sig och en åt vardera barn. När hennes föräldrar kom och plockade russinen ur kakan, dvs tog det de tyckte dottern och barnen behövde ha hemma hos sig, så tog de två av tre av barnens sängar och den madrass som han och hon legat på. Det betydde alltså att han står utan två sängar till barnen samt en till sig själv. Då åker han och köper en ny till sig samt två till barnen.

Det skulle han inte ha gjort.

Jisses, vilket liv det blivit på svärföräldrarna. Inte att han köpt nya till barnen, det säger de inget om. De de har svårt att acceptera är att han köpt en ny säng till sig själv. De anser att han slösar pengar och att han bara tänker på sig själv. Eftersom fd frun helt och hållet går i föräldrarnas koppel hakar hon så klart på. Det är helt plötsligt jättesynd om henne som ”bara har en madrass att ligga på”.

- Men köp en säng åt dig då, har han svarat och lagt till att hon får bestämma helt och hållet över sina pengar precis som han får bestämma helt och hållet över sina pengar (som dessutom till allra största del är ett enskild egenomsarv). Hon har också efter mycket om och men köpt en ny säng.

Det vore ju ett lyckligt slut på historien men varför ska det bli det?

Helt plötsligt dög nämligen inte ene barnets säng enligt svärföräldrarna, alltså en av de sängar som de tog när de hämtade möbler i deras gemensamma hem.  Det fick min vän veta genom att den sängen en vacker dag befann sig inne i hans lägenhet när han kom hem. Borta var istället den säng som han nyss köpt till samma barn. Någon, ingen aning vem men inget av barnen, hade således gått in i hans hem och ställt den gamla sängen där och istället hämtat en nyinköpt.

Och hela tiden får han höra att han är en oekonomisk slösare som bara tänker på sig själv som köper en ny säng åt sig. Han har dessutom, enligt svärföräldrarna, ”tvingat fd frun att köpa en ny säng eftersom  han *håll i er nu* tog alla sängar”.

*skakar bedrövat på huvudet åt en del personer helt snedvridna ickelogiska resonemang*

Behöver man fråga sig varför han skiljer sig från frun…?